På måndag den 2/5 släpps 2013 Les Amis de la Bouïssiere på Systembolaget till ett rejält sänkt pris: 89 kronor mot tidigare 129. Man måste beställa ett kolli om sex flaskor och det finns drygt 400 flaskor i lager. Det gäller att knappa in sin order direkt klockan 10 då buteljerna lär försvinna snabbt.

Vinet kommer från bröderna Gilles och Thierry Faravel på Domaine de la Bouïssiere i södra Rhône. På sin vingårdar i Beaumes de Venise och Gigondas arbetar de helt ekologiskt och i vinkällaren försöker de hålla händerna borta så mycket som möjligt. Vinmakningen är väldigt nära vad man skulle kunna kalla ”naturlig” med minsta möjliga mänsklig inblandning inblandning, ingen tillsatt jäst,  minimalt med svavel och ingen filtrering.

Les Amis de la Bouïssiere är en blandning av de typiska sydfranska syrah och grenache samt merlot och druvan caladoc. Med den blandningen skulle vinet kunnat klassas som exempelvis ”Vin du Pays de Gard”, men av någon anledning har bröderna valt att klassa det som ”vin de france”, det vill säga att det geografiska ursprunget inte får anges. Caladoc är en druva som jag aldrig tidigare stött på. Den är en korsning från slutet av 1950-talet av druvorna grenache och malbec och sägs ge mycket färg och tanniner samt mörk fruktighet.

Vinet är sannerligen mörkt och har massor av mörk fruktighet i doften som dock nästan överskuggas av typisk sydfransk örtighet och tydlig ton av sötlakrits. I smaken hittar jag både röda och mörka blå bär, frukten är fokuserad och lindar fint in strävheten. Friska syror och en tydlig mineralitet gör att vinet trots sina 14% känns fräscht och lättdrucket med bra längd. Perfekt till grillat i sommar och blir säkert mer komplext med något år i källaren. Ursprungliga 129 kr var ok prissatt men 89 kr är ett fynd.

När jag för dryga tre år sedan besökte Argentina och Chile så avslutades hela resan med ett besök hos för mig okända Maquis i Colchagua. Jag imponerades av deras viner och blev besviken över att ingen svensk importör uppmärksammat dem. Nu har Intermondi tagit hem hela deras sortiment för beställning och även lyckats få in den utmärkta 2015 Maquis Rosé av 100% malbec i Systembolagets tillfälliga sortiment. Köprekommendation för den som vill ha en rosé med vuxen smak. Rekommenderas till lättare rätter med med frisk syra, exempelvis fiskrätter med vitvinssås, fisksoppa eller en matig sallad med vinägrett.

Läckert blekrosa färg och en stor pepprigt, örtig doft av röda svala bär, lime, aromatisk citrus och salmiak.  Knappt medelfyllig och mycket frisk, smakrik, citrus, blodapelsin lime, röda friska bär, salmiak, mineralitet och en lång, mycket frisk och lite stram eftersmak med röda bär och citrus. Elegant, personlig i sydfransk stil och lååångt från hallongodis och saft.

Blev för ett tag sedan inbjuden till Stockholm att prova den nya vinserien Crudo. Eftersom jag bor nästgårds med Nordic Sea Winery i Simrishamn där vinerna tappas så verkade det vara en onödig resa. Idag hade jag lite tid över och slank in på vineriets showroom och restaurang och provade av två av dem.

Serien Crudo, som även innefattar en prosecco, är viner i enkel budgetstil från Italien utan anspråk på komplexitet eller djup. Viner till vardagsbruk, större fester eller till sommarens snabbt ihopslängda middagar med rökt fisk, nypotatis, kallskuret och matiga sallader.

2015 Crudo Cataratto Zibibbio är ett blekvitt vin i tydligt aromatisk stil (zibibbio är det lokala sicilianska namnet för muscat) med fräsch doft av lime, citrus, fläder, gröna äpplen och en släng av vita blommor. Smaken är ren, frisk och knappt torr (väger in på 15g socker per liter!) med kryddighet, citrus och liten aptitretande skalbitterhet. Något tvärt och tunnt avslut. Enkelt och charmigt. Hade dock hellre valt Vida Organica som går i samma stil, är helt torr och faktiskt billigare. Crudo kan dock stoltsera med en snyggare etikett.

Definitivt roligare blir det med 2015 Crudo Rosato Negroamaro! Snyggt blekrosa färg och en doft som även den är lite nedtonad men avslöjar röda äpplen, hallon, lakrits och någon kryddighet. Desto mer ”knuff” är det i smaken. Torr, mycket frisk och smakrik där röda bär som hallon samsas med lakrits, svarta vinbär, hallon och tydlig kryddighet. Bra längd med viss kraft. Riktigt trevligt vin som lätt klarar av massor med smaker på tallriken. Till skillnad från det vita som finns i samtliga butiker så måste rosén beställas.

Jag har alltid sagt att italienarna inte kan göra rosé. Det är förstås en grov generalisering, men den ligger inte långt från sanningen. På senare år har dock en uppryckning gjorts och framförallt i Bardolino händer det spännande grejer.

Med det sagt måste jag säga att 2015 Fontanafredda Langhe Rosato är ett attans läckert vin. För en spottstyver får du ett knastertorrt, friskt och rödbärssprittande rosé med mineralitet, citruszest och någon nyans av seriositet. Utan att rodna (?) trippar vinet obekymrat omkring i gränslandet mellan mingelrosé och anständigt matvin. Skulle utan problem klara mig med detta som sommarens enda rosé. Nämnde jag att jag älskar den klassiska etiketten?

Det är egentligen obegripligt varför druvan merlot fått ett sådant dåligt rykte. Visst tog den några rejäla rallarsvingar i filmen ”Sideways” men det kan inte vara enda anledningen. Det är nog snarare att den ger viner som kan vara så insmickrande, mjuka och charmiga att somliga ”konnässörer” med obetydligt innehåll i sina liv inte tror att vinerna kan vara seriösa. Sanningen är att merlot ingår i några av världens allra största viner och rundar av kantigheter, ger komplexitet och en doft av jordgubb som gör vinerna lite mer tillgängliga.

På egen hand är de ofta jordgubbssaftiga, mjuka, runda ibland nästan harmlösa. Men det är just därför som druvan ändå är så omåttligt populär bland de stora flertalet konsumenter som dricker ett vin för ögonblicklig njutning snarare än för analys och djupsinnigheter. Det är väl föresten för den egna njutningen vi dricker vin?

I ”världen bästa sortiment” finns vid en snabb räkning endast 17 viner på enbart merlot. Nästan alla skvalpar omkring i lågprissegmentet. Tydligen tror inte vårt monopol heller på merlot.

Fyndvinet denna gång kommer från Darling Cellars från distriktet Darling i Sydafrika. 2013 DC Six Tonner Reserve Merlot kommer från vingårdar som inte konstbevattnas och där vinstockarna är tuktade som fristående buskar, så kallade ”bush vines”. Uttaget är därför mycket lågt vilket antyds i namnet. Resultatet är ett vin med bra koncentration, mycket smak och ett bra uttryck av druvan merlot. Massor av bär som jordgubbar, röda och svarta vinbär, piptobak, espressokaffe, sötlakrits och lite vanilj. Smaken är saftig och mjuk med rik bärighet och en uppfriskande läskande syra. Rent, snyggt, charmigt och saftigt med överraskande längd och viss komplexitet.

Riktigt trevligt! Dessutom prissänkt från 91 kronor till 49 kronor! Kan beställas från den 1/8 i kollin om sex. Det finns tyvärr bara drygt 600 flaskor i lager. Det är bara att hoppas på vinstlott. Jag ska försöka lägga vantarna på tre lådor.

För över tjugo år sedan var jag på min första vinresa. Det var inte vilken vinresa som helst utan en fördjupningsresa i norra Spanien för anställda på Systembolaget. Fantastisk välplanerad tur där vi fick se det mesta av det bästa och lite till. Rioja, Navarra, Rueda och Ribera del Duero betades av. Fortfarande är detta den resa som gjort störst intryck på mig. Det är väl som man säger att man aldrig glömmer sin första.

I Ribera del Duero besökte vi bland annat legendariske Alejandro Fernandez under ett sensationellt dåligt besök, men det var Bodegas Pérez Pascuas och deras viner som gjorde störst intryck på mig. De kombinerade elegans, kraft, generositet, kryddighet, frukt och ekfat på ett sätt jag dittills inte upplevt. Sedan dess har bodegan varit en personlig favorit.

I Systembolagets sortiment finns nu 2013 Viña Pedrosa Crianza. Jag hade en flaska av årgång 2012 i källaren som jag öppnade idag. Här fanns allt det jag beskrev ovan samt det som jag tycker är så typiskt för vinerna från Ribera; blodapelsin, en blandning av syrliga röda bär och mörka mogna, frisk syra, fina men närvarande tanniner, julkryddor och en stram mineralitet i avslutet. En god gammal bekant som verkligen levererar.

Alkoholfria drycker är inte så frekvent förekommande här på bloggen. Ibland dyker de upp och jag är särskilt svag för alkoholfri öl. Öl brukar klara avsaknaden av alkohol bättre än vin. Förmodligen för att vin allmänhet har en högre alkoholhalt utgör vinets kropp och smakbärare saknas. På samma sätt klarar smakrika öl processen bättre då alkoholen i dessa utgör en mindre andel av karaktären än i exempelvis en ljus lager.

Danska Mikkeller är inte bara duktiga på udda och annorlunda öl i många stilar, de är också ena rackare på alkoholfri öl. På mitt lokala Systembolag hade de inte mindre än tre olika sorter som pockade på att bli provade.

Hallo Ich Bin Berliner Weisse är en veteöl med fin, tät skumkrona och mycket ljust gul färg och inte helt klar. Doften är stor med massor av citronzest, aprikos, en frisk ton av äppelcidervinäger och en diskret humlekrydda. Smaken är fantastiskt uppfriskande syrlig och lätt. Som en fusion mellan lemonad och veteöl. Lite tunn och kort smak men med en aptitretande beska som kommer smygande efter en liten stund. Mycket bra! Perfekt sommaröl eller till skaldjur. Kära Hustrun beordrade genast inköp av ett gäng flaskor att ha på lut i kylen.

Drink’in The Sun är också en veteöl men i amerikansk stil. Fin ljus och tät skumkrona och ljust bärnstensfärgad med lätt dimmig fällning. Doften är fruktig med inslag av tropisk frukt som dock övermannas av en alltför generös tilldelning av diverse humlesorter. Medelfyllig, fruktig smak med viss friskhet men en humlebeska som får det hela lite ur balans. Inte alls tokig dock. Namnet föreslår att ölen ska njutas i värme och solsken men jag skulle nog sätta mig i skuggan och njuta den till en fish’n chips.

Sist ut Mikkeller Ambler Red Ale med lite havremalt som är en nyhet i sortimentet. Fint och stadigt ljustbeige skum. Utseendet på ölen är dock långt från aptitlig. Liknar diskvattnet när man sköljt ur kaffekannan – smutsbrunt. Doften känns också oren och jordig och diskvattnet med kaffesump kommer tillbaka i bakgrunden. Lite torkad frukt och mörkt bröd går att förnimma. Trist, platt och oren smak med obalanserad beska. Rakt ned i diket.

Jag har provat en hel del gamla viner. Älskar komplexiteten som kommer med mognad. Ett gäng från slutet av 1800-talet har slunkit ned. Öl med ett par decennier på nacken har det också blivit. Bland annat Carnegie Porter som är dokumenterat väl ägnad för flasklagring. När jag var sommelier på Grand Hotel i Lund så fanns det ett antal gamla årgångar på listan. Härligt portvinslika i stilen.

När jag av en slump fick syn på en back med några flaskor Carnegie på en auktion kunde jag därför inte stå emot. Jag la ett bud och igår fick jag hem fyndet. Sju små flaskor på uppskattningsvis 25 cl i en liten träback med bryggeriets varumärke inbränt och ett bärhandtag i fint tyg med namnet broderat.  Flaskorna har naturkorkar som en gång varit säkrade med ståltråd som med tiden rostat bort. Etiketterna har likaledes vittrat bort och ersatts med lappar där en darrhänt människa med sirlig stil skrivit ”Carnegie Porter. Gammal”. Den mörka vätskan (som jag hoppas är öl) står högt uppe på flaskans axlar. Ingen stor avdunstning med andra ord.

Eftersom jag bara sett flaskor och back på bild tidigare så trodde jag att de kanske var från 1930-talet eller liknande. Men efter googling på flaskorna som är märkta ”Årnäs” så visade det sig att modellen inte tillverkades efter år 1900! Vi pratar om svensk, mörk öl med med runt 120 års flasklagring! Flytande historia.

Tycker ni att jag ska korka upp en flaska? Vill ni ha en rapport om innehållet är drickbart och vad det smakar?

Rosésäsongen är över sägs det. Men det är en märklig uppfattning tycker jag. Dessa blekröda viner har definitivt ett liv även under resten av året.

Särskilt gäller det vinerna från appellationen Tavel i södra Rhône. Tavel är helt unikt då det är det enda vindistrikt som är helt specialiserat på roséviner. Området är också unikt i det att man här blandar blå (85%) och gröna druvor (15%) för att göra rosé. Druvorna krossas och blandas tillsammans och får kallmacerera i upp till fyra dagar innan alkoholjäsning.

Det är också en av de äldsta appellationerna i Frankrike och fick sin status 1936 liksom grannen Châteaunef-du-Pape. Även i Tavel hittar man de stora, släta flodstenarna (galetes) i vingårdarna och det bidrar till att de blekröda vinerna härifrån skiljer sig från de flesta andra roséviner genom att de är lite mörkare, har en lite fet fyllighet, mer struktur och ibland tjänar på ett par års flasklagring. Tavel är också en av de få områdena i Frankrike där odlingen enligt lag måste ske enligt hållbara och miljövänliga principer.

2014 Les Lauzeraies Tavel säljs just nu ut för 69 kr (ordinarie pris 109 kr) på grund av årgångsbyte (årgång 2015 finns här). Man behöver inte vara rädd för att vinet skulle blivit trött och tappat sin fräschör. Jag har provat många äldre årgångar av vinet och kan intyga att det är ett rosévin som vinner på några år i flaska. Den rika bärigheten, friska syran och tydliga mineraliteten i vinet kompletteras med tiden av mer rondör, toner av svamp och läder som bidrar till komplexiteten. Håller utan problem fram till sommaren. Perfekt till charkuterier, kryddheta rätter, stekt fisk, smakrika kycklingrätter, lättare kötträtter. Med mera.

Om du är osäker på mitt omdöme så är jag inte ensam om att uppskatta vinet. De flesta av Sveriges vinskribenter brukar skriva upp vinet regelbundet som ett av de bästa i rosésortimentet. Vinet finns att beställa nu och det finns enligt uppgift hela 7000 flaskor i lager. Ett FYND!

Så var det dags att prova en av de sekelgamla flaskorna med Carnegie Porter.

Den lilla korken var som förväntat mycket spröd av åldern. Metallgrimman som hållit den på plats var sedan länge bortrostad. Den alldeles för stora korkskruven fullständigt trasade sönder korken och i samma ögonblick som korkens försegling bröts så slog en stor doft av porter upp från öppningen. Ingen tvekan om att det var Carnegie Porter i flaskan redan innan den hällts upp i glaset. Fram med en finmaskig dekanteringssil för att avlägsna korksmulorna.

Utseendet på ölen var förvånansvärt klar, djupt mörkbrun med en toning åt orange mot kanten. Ingen kolsyra kvar som förväntat. Doften var mycket stor och intensiv med toner av soja, svarta oliver, tjära, maltvinäger, rök, julmust, hårdgräddad och nästan bränd kavring och tydlig påverkan av åldern. Precis som på många gamla viner så var närvaron av muggig kork tydlig på näsan samt ett drag av hyacint. Inte en helt oangenäm doft men väldigt påträngande i sin intensitet.

Smaken då? Med viss tvekan tog jag en smutt. Den åkte ganska snabbt ut igen. Syrlig, besk, platt, metallisk och bränd samt med en påtaglig ton av gamla muggiga kläder och filtar. Man skulle kunna säga att eftersmaken var död och förfall. Munnen sköljdes med vatten och en näve mintkarameller gör just nu sitt bästa för att rensa gommen.

Jag tänker inte ta reda på om innehållet i de andra flaskorna smakar likadant.

Här är bubblet du ska köpa istället för det bedrövliga Chapel Hill. Det kostar förvisso 12 kronor mer, men då får du och andra sidan ett välgjort, ekologiskt och riktigt bra vin och slipper den beska eftersmaken. Ingenting att fundera på.

Vilarnau Brut Nature Organic produceras av Vilarnau som jag besökte för några år sedan. Jag har provat deras viner ett antal gånger och slagits av hur rena och eleganta de är. Detta vin, som kommit som nyhet i samtliga butiker, är inget undantag. Frisk syra, lime, citron och en lite fet persikofrukt och fin mousse. Lång, torr och lite stram eftersmak. Vinet har lagrats mer än 18 månader på jästfällningen flaskan, vilket är dubbelt så lång tid som krävs för en cava, och det känns på fylligheten och den brödiga jästtonen. Riktigt läckert och ett fynd!

Det här kan du smutta på under jul-, nyårs- och trettonhelgen och till och med under fattiga januari och februari och känna dig budgetlyxig. Inget mer tankjäst och bittert ungerskt bubbel.

Unna dig ett bra champagneglas så smakar vinet ännu bättre.

Här kommer mina årliga tips på champagne och mousserande, lätt uppdaterade och redigerade.

Här är allt du behöver veta om inköp, servering och hantering av champagne och mousserande vin inför nyårsfirandet.

Vilken är den bästa champagnen och det vettigaste alternativet bland de mousserande vinerna? Det kanske är den vanligaste frågan när vi närmar oss jul och nyår. Svaret beror på smak, plånbok och vem du frågar. Mina tips utgår helt utifrån vad jag själv tycker är bra, ekonomiskt försvarbart och vad jag utan att skämmas skulle bjuda på. Urvalet är gjort med tanke på att vinerna ska finnas tillgängliga i många butiker.

Bland champagnerna har jag tre säkra kort som levererar. Otroligt prisvärd och samtidigt elegant är Champagne Pannier ”Exact” Extra Brut som funkar till aperitif och entrérätter med skaldjur exempelvis. Kostar precis under tvåhundra kronor men smakar mycket mer. Mycket stram, ung, frisk, elegant och med mycket tydlig mineralkaraktär är 2009 Launois  Blanc de Blancs Grand Cru. Denna karaktärsfulla årgångschampagne från grand cru-byn Le Mesnil sur Oger är  40 kronor billigare än årgångslösa standardskumpan Moët & Chandon som du bör undvika. Vilken annan champagne du väljer kommer förmodligen att vara bättre. I den kraftfulla, smakrika och mogna stilen vinner alltid Bollinger Special Cuvée Brut. Lite dyrare än de andra men värd varenda krona. 

Som alternativ till champagne är crémant från Frankrike ganska svårslaget. Clotilde Davenne Brut Extra är en av de bästa och är väldigt lik en elegant, frisk champagne i stilen. Fernand Engel Crémant d’Alsace är också utmärkt men lite rikare och brödigare i stilen.

Sydafrikanskt mousserande vin gjort på den traditionella metoden kallas cap classique och levererar mycket bra kvalitet för liten peng. Boschendal Brut Chardonnay Pinot Noir kostar precis under hundralappen och kan varmt rekommenderas.

Cava ska vi absolut inte glömma bort i sammanhanget. Tillverkad på samma sätt som både champagne, crémant och cap classique men på andra druvor och i annan stil. Ekologiska Vilarnau Brut Nature i torr, fruktig stil har jag skrivit om här och är ett riktigt fynd för 79 kronor. Cava Blanc de Noirs 1+1=3  är ytterligare en utmärkt cava i smakrikare och mer komplex stil.

Servering och Hantering. För många, allt för många, är nyårsafton den gång på året man dricker champagne. Eftersom osäkerheten är stor och champagneservering inte ingår i grundskolans läroplan (ännu) så kommer här lite goda råd.

• Champagne eller mousserande? Det är stor skillnad på champagne och mousserande viner från andra ursprung. Även den okunnige känner kvalitetsskillnaden vid jämförande provning. Tro mig. Jag har oräkneliga champagneprovningar med nybörjare bakom mig. Sedan är det en annan fråga om man tycker att skillnaden är värd pengarna. 79 kronor eller 269? Men är ni ett sällskap på sex personer så kostar ett glas champagne inte mer än 40 kronor. Det kan det väl vara värt ändå?
• Kyl inte champagnen för hårt. Kylskåpskallt (cirka +4°) är i kallaste laget. Ta ut champagnen en stund innan den ska serveras. Champagnekylare med is är inte att rekommendera. Om champagnen får stå för länge blir den så kall att aromerna helt ”fryser inne”. Fyll istället kylaren med kallt vatten så håller vinet sin temperatur.
• Öppna med försiktighet. Se till att inte flaskan har skakats innan den ska öppnas. Låt flaskan stå på ett stadigt underlag. Ta bort folien, greppa om flaskhalsen med tummen över korken och lossa grimman. Ta inte bort grimman! Ståltråden hjälper till att ge ett bra grepp om den lite glatta korken. Ta ett stadigt grepp om korken och grimman och håll om bottnen på flaskan. Se till att ingen står i vägen. Vrid på flaskan och känn hur korken genast släpper sitt grepp. Håll emot och lått korken sakta arbeta sig upp med hjälp av trycket. Vicka lite på korken för att hjälpa till. Det ska bara pysa lite lätt när korken åker ur.
• Sabrera. Om du vill briljera så kan du alltid sabrera. Både sabel och instruktionsfilm hittar du här.
• Glas. De höga smala ”flöjtglasen” som bäst bevarar bubblorna har utvecklats och moderna champagneglas liknar smala vitvinsglas som ger aromerna möjlighet att utvecklas. Coupeglasen har nyligen fått en obegriplig renässans. Avstå! Både aromer och kolsyra sticker iväg fort som attan. Ett riktigt champagneglas ska också ha en lite ojämnhet längst ned i kupan där en stilig bubbelpelare kan bildas. Har du köpt billiga champagneglas kan du fixa detta genom att raspa lite lätt med en syll eller spetsig kniv.
• Hälla upp. Det skummar lätt över när man häller upp champagne. Om du ska servera många gäster kan du förbereda lite. Häll upp några centiliter champagne i varje glas. När du sedan serverar skummar det inte lika mycket och du slipper spill och söl.
• Spara inte det bästa till sist. Håll inte på champagnen till tolvslaget, då är smaklökarna med största sannolikhet fördärvade. Servera champagnen som välkomstdrink eller till förrätten. Till fyrverkerierna duger det gott med ett enklare mousserande.
• Överbliven champagne. Om det, mot förmodan, skulle bli champagne över så gör du en tuss av hushållspapper och stoppar ner i flaskhalsen. Ställ sedan flaskan kallt. En halvfull flaska klarar sig ett par dygn på detta sätt. Alternativt använder du en champagnestopper. Champagne smakar faktiskt ofta bättre när en del av bubblorna försvunnit. Enklare mousserande viner håller inte lika bra och blir snabbt avslagna. Att sätta en tesked i flaskhalsen är en myt som avlivats.
• Viktigast av allt! Drick och njut!

Jag hade turen att få spendera årets allra första skälvande dagar på Ästad Vingård och hålla en tvådagars vinutbildning för sexton personer ur deras personal. Jag besökte gården första gången för drygt fyra år sedan och har därefter varit där otaliga gånger då jag föreläste under den årslånga sommelierutbildningen för deras personal. Nu var det ungefär ett år sedan jag var där senast och mycket hade hänt. Ästad är ett imponerande ställe där det alltid är något nytt på gång. I samband med att jag var där sattes första spadtaget för det nya hotellet som kommer att bli något alldeles spektakulärt.

Mest spännande var dock att få prova några av gårdens viner som nu börjat hitta sin form och uttryck. Inriktningen är mousserande viner på druvan solaris och framställda enligt den traditionella metoden med en andra jäsning på flaskan. De två mousserande jag provade var båda av årgång 2014. Det första vi provade var baserat på vin som lagrats en tid på nya ekfat och sedan fått vila på jästfällningen i 12 månader. Rent, snyggt och helt torrt med en mycket hög och frisk syra. Det påtagliga intrycket var en intensiv karaktär av mogen limefrukt och mycket tydlig rostad ekfatskaraktär. Fortfarande lite yvigt och rufsigt i stilen men med lite mer tid på flaska så kan det bli mycket bra.

Bubbel nummer två var baserat på samma grundvin men utan fatlagring. Här var karaktären mer åt gul, mogen frukt och den friska syran mer balanserad tack vare en dos sötma. Riktigt snyggt, trevlig och njutbart. Satt och smuttade på det länge och det uppvisade inga skavanker.

Sist ut det halvtorra 2015 Solaris som var baserat på pressviner, det vill säga de viner som inte platsade i bubblet. Fruktigt, frisk, lite rustikt och enkelt men samtidigt riktigt trevligt i sin lite framfusiga stil. Mycket bra matvin visade det sig nästa dag när vi på vinkursen använde det vid smaklaborationer.

Det är många svenska vinproducenter som satsar på mousserande vin så det bubblar och jäser på många håll i södra Sverige. Ästad är viner är för tillfället de jag håller högst. Väl värt ett besök i de halländska skogarna för både vin, mat och spaupplevelser.

Den som även sporadiskt följer denna blogg känner till min passion för sherry. Då förvånas man inte över min oförställda glädje när det dyker upp nya sorter på Systembolaget.

Nytt i ordinarie sortimentet är Merito Cream. Denna uppsötade stil av sherry brukar jag sällan uppmärksamma men här har vi en riktigt bra representant för sötare sherry. Massor av torkad frukt, choklad, kryddighet och en riktigt fin balanserad sötma. Passar till smakrika hårdostar och till knäckiga och nötiga desserter som inte är allt för söra. Trevligt prissatt till 79 kronor för en halvbutelj. Tyvärr har den drabbats av varusegmentets kanske tristaste etikett.

Från samma producent har också lanserats en amontillado och en oloroso i beställningssortimentet. Båda har en åldersangivelse på tolv år vilket borgar för smakrikedom, koncentration och intensitet. Bertola Oloroso 12 Años är en mycket typisk med sin stora och mycket intensiva och komplexa doft som täcker in både nötter, torkad frukt, animaliska toner och salmiak. Fantastiskt intensiv och lång i smaken. Perfekt till lufttorkad skinka, långlagrade ostar och svampanrättningar.  Bertola Amontillado 12 Años är lättare och elegantare i stilen men med stor doft och smak av jäst och nötter. Till salta mandlar och smakrika, gärna heta, fisk och skaldjursrätter. Båda kostar 90 kronor per halvbutelj vilket, som vanligt när det gäller sherry, är alldeles för billigt.

Återkommer när den utlovade finon dyker upp.

Läs mer om sherry här.

Här hittar du trevliga vintillbehör.

Besökte idag Nordic Sea Winery i Simrishamn för diverse provningar och lunch. I ärlighetens namn var det lunchen som fick mig dit för restaurangen är alldeles utmärkt och värd ett besök om ni är i krokarna.

Bäst på provningen innan lunch var utan tvekan 2016 Crudo Prosecco. Jag är personligen inte någon större entusiast av dessa fruktiga, bubblande viner från Veneto. Det spelar mindre roll för prosecco säljer som smör och efterfrågan är så stor att man har svårt att producera i tillräcklig mängd. Det har fört med sig stigande priser samtidigt som mycket prosecco är ganska enkel med tydlig sötma och ofta med en mindre trevlig tuttifrutti-/piggelinkaraktär. Crudo kommer från den intressanta producenten Corvezzo i Treviso som jag besökte häromåret och vinet buteljimporteras till skillnad från det mesta från Nordic Sea Winery som annars kommer med tankbil.

Vinet är helt torrt i fruktig, fräsch stil med fin, tät mousse. Snudd på elegant med massor av citrozest, melon, lime, konserverade päron och gröna äpplen och lång eftersmak. Perfekt till sallader med vårprimörer eller till en klassisk räkmacka. Ett riktigt proseccofynd för endast 82 kronor.

Jag har tidigare provat de vita och rosa syskonvinerna som också pryds av en bläckfisk. Det vita har jag omvärderat sedan sist och tycker är riktigt trevligt och personligt.

Perfekta glas att njuta prosecco ur.

När beslutet skulle tas om ”min bordeaux” skulle tas in till Sverige så provades den blint mot samtliga röda bordeauxer i närliggande prisklasser. Den kom ut som vinnare. Vid det tillfället fanns dock inte Château Haut Brandey, som då precis lanserats, på hyllan då den var slutsåld. Nu hittade jag den och dessutom av samma årgång som Château Haut-Landon. Dags för kraftmätning.

Sedan jag senast provade årgång 2016 av Château Haut-Landon har den på bara knappa två månader redan blivit mer harmonisk med fin liten örtighet, fatkrydda och en slank och mjuk rödfruktighet med bra längd och kakao i eftersmaken.

2016 Château Haut Brandey är klart djupare i färgen men har en betydligt mindre och knuten doft. Vinet är fruktigare och fylligare med mörkare bär men samtidigt lite råare fruktighet och mer strävhet. Känns lite överextraherat.

Slutsatsen är att det är två mycket bra bordeauxer för prisklassen. Vilken man föredrar är en smaksak. Ligger din smak mer åt det slankare, mjukare, mer nyanserade och matorienterade eller föredrar du en mer rustik, fruktig stil med lite bett i tanninerna? Jag vet i alla fall vilken jag väljer.

En snygg inramad bordeauxkarta att studera när du smuttar på rödtjutet kanske?

Bakom beteckningen cru bourgeois döljer sig kanske de bästa fynden från Bordeaux. Här hittar vi tydlig ursprungskaraktär, komplexitet och personlighet utan att prislappen blir avskräckande.

Till julen är det läge att ha en helgjuten röd bordeaux på lut. Perfekt att korka upp när man vill krypa upp i favoritfåtöljen, lägga upp fötterna, läsa julklappsboken och mumsa på en överbliven ostskalk eller en korvstump.  Som på beställning kommer då 2014 Château Charmail Haut-Médoc som nyhet på Systembolaget.

Vi pratar om en riktigt klassisk bordeaux (druvblandning 50% merlot , 35% cabernet sauvignon , 12% cabernet franc och 3% petit verdot) med djup, struktur och smakrikedom. Massor av mörk frukt som domineras av svarta vinbär, kaffe, tobak, mörk kakao och lite murriga jordtoner. Smaken bjuder på samma mörka frukt men här kommer även syrliga röda bär och kroppen är märkligt nog samtidigt fyllig och slank med en polerad tanninstruktur och förvånsvärd mjukhet. Lång smak där svarta vinbär, tobak, sot och blod rumlar runt. Har du kvar en flaska efter jul kan den sparas på många år eller njutas till nyårsaftonens oxfilé.

I ett riktigt bordeauxglas kommer alla nyanser fram.

Det är ett fullständigt mysterium att jag inte bloggat om detta vin tidigare. Var helt övertygad om att det var gjort men kan inte hitta ett spår någonstans.

Strax efter resan till Australien i vårvintras upptäckte jag att det dykt upp ett vin från fantastiska Tasmanien på Systembolaget. Av en händelse var det från Stefano Lubiana som vi besökte och där jag hittade ett av mina absoluta favoritviner under de två veckorna. Därför särskilt kul att kunna tipsa om Stefano Lubiana ”Primavera” Chardonnay som är ett bra exempel både  på tasmansk väldoft och modern, slank australiensisk chardonnay. Här finns stor doft av vita plommor, vita persikor, päron och citronzest och en slank, frisk smak med fokuserad citrusfruktighet och en lite aprikosfetma som nästan helt döljer den lilla diskreta fattonen. Ett fynd för 149 kr, särskilt med tanke på att  vinet kostar 210 kr på plats.

Det finns även en trevlig riesling från Stefano Lubiana väl värd att prova.

Jag drack vinet ur dessa läckra bourgogneglas. Här finns en riktigt snygg och uppdaterad vinkarta över Australien.

Lite malbec-tema har det varit för mig denna vecka. Av en tillfällighet fick jag i uppdrag att skriva en text om malbec och från annat håll fick jag två flaskor vin att prova.

Jag är verkligen inget fan av denna blå druva, den talar nämligen inte till mig så som den oftast uttrycker sig i Argentina. Mycket mörk frukt och kraft och ofta i avsaknad av elegans. Det krävs enligt min mening två saker för att det ska börja hända grejer med malbec. För det första krävs svalare klimat och/eller odling på hög höjd som lyfter syran som ofta är lite låg. Sen gör sig malbec bäst när den får sällskap av en eller fler andra druvor, några procent av exempelvis cabernet sauvignon gör att vinet öppnas upp.

Vinerna jag fick för att prova kommer från firman Piatelli Vineyards och kommer från regionen Salta. Här i den norra delen av Argentina hittar vi världens högst belägna vingårdar, ända upp till 3000 meters höjd, de provade vinerna kommer båda från vingårdar på cirka 2000 meter. Närheten till ekvatorn ger höga temperaturer men höjden ger svalka, stora temperaturskillnader mellan natt och dag samt intensivt solljus. Dessa förutsättningar ger viner med både rik, intensiv frukt samt fin syra.

2017 Piatelli Premium Malbec är ett för prisklassen förvånansvärt elegant och komplext vin. Jag hittar en tydligt rökig ton, mörk bitter choklad och en nästan jordig eller sotig ton parad med rik doft av mörka bär som skogshallon och björnbär. Maken medelfyllig och fruktig med massor av fräscha röda bär som dominerar över mörkare frukt och björnbär. Riktigt slank och läskande för en ren malbec.

2014 Piatelli Arlene är ett riktigt prestigevin med 18 månader på små franska och amerikanska fat och en blandning på 91% malbec, 7% cabernet sauvignon och 2% cabernet franc. Den kompakta, nästan svarta färgen, är lite illavarslande men doften undanröjer farhågorna. Stor, öppen aromatisk av viol, björnbär, plommon, svarta vinbär, eucalyptus, salmiak samt den lite sotigt rökiga tonen från det förra vinet. Smaken är fyllig, fokuserad och massor av mycket fina pudertanniner och härligt friska syror,  röda fräscha bär och lätt och anslag av viol och jord i den mycket långa eftersmaken. Älskar hur den rika, mogna och nästan syltiga fruktigheten övergår i en slank rödbärsfruktig syrasvans. Riktigt bra!

Provade vinerna i nya favoritglasen. En uppdaterad vinkarta över Argentina och övrigaSydamerika.

Eder Högst Sporadiske Bloggare är definitivt stor i Japan. Svårt att hitta min storlek i affärerna.

Jag är i Tokyo sedan i torsdags och värmer upp inför en vecka av studier hos Japan Sake and Shochu Makers Association. Hade det varit för några år sedan att jag lagt upp minst två bloggposter om dagen, men jag ska försöka göra några kul uppdateringar i alla fall. Vill ni se lite av mig i form av rörliga bilder så följ Matgeeks youtubekanal (man ska för övrigt följa den ändå). Johan och hans följeslagare/kameraman/sidekick Andreas var av en slump på samma plan som jag och eftersom Johan vet sedan tidigare att jag inte är en farlig människa så har jag fått hänga på lite på deras äventyr. Skönt att inte vara helt ensam i denna helt galna stad. Idag ska vi dessutom försöka göra en liten film om sake som kanske kommer upp i kanalen om det blir något sevärt.

Jag har hunnit med lite annat än att jaga den svåra jetlaggen ur kroppen. Tonfisksushi på Sushi Zanmai, Tokyos största och mest kända sushikedja, frukost med ris och biffgryta på Tsukiji fiskmarknad och smaksafari med Matgeek (sjöborrens könsorgan smakar vispat smör, rostade räkskal och musslor). Fiskmarknade får inte missas, men gå dit tidigt, vid 10-tiden kommer de andra turisterna.

En magisk lunch på 2-stjärniga L’Effervescence orkade jag med innan jag krashade i säng. Ett besök där rekommenderas om ni är i Tokyo. En fantastisk upplevelse som inte är så dyr som man skulle tro. 8-rättersmeny på japanska råvaror men med en fransk touch. Otroligt bra smakkombinationer med sake och japanska viner. Desserterna och den avslutande teceremonin är nästan värt priset i sig. Som bonus (för att jag är så söt tror jag) fick jag prova en en umeshu, en slags plommonlikör, som här var baserad på 42-årig (!) sake. Doftade som soja och torkad frukt men var otroligt frisk, elegant och söt. Fantastisk. Smaken sitter nästan kvar idag. Åtminstone i minnet.

Idag blir det Farmers Market, streetfood och…ja vi får se.

Följ mig förresten på Instagram. Där uppdaterar jag mycket oftare.